Hon babblar, borde läsa men vem bryr sig.
Fredag, 15.00 tentan är över och ledigheten tills tisdag eftermiddag börjar. Hemmaspa för hela slanten, en mardrömsvecka utav detta slag kräver en rejäl ompyssling. Att det dessutom är klassfest dagen efter gör att det är ännu mer behövligt. För de som inte varit med om en tentavecka vet inte hur kroppen påverkas. Man blir äcklig, riktigt äcklig. Finnig och jävlig, sover dåligt så påsarna under ögona släpar i golvet, äter halvkasst, rör inte på sig förutom att gå till microvågsungnarna en våning ner. Man fastnar liksom i stolen, en vecka. Och något socialt liv är det inte att tala om.
Att vara student är inte det glamorösaste som finns men vem älskar inte utmaningar egentligen. Vad tråkigt livet vore om ingenting hände, om man inte fick anstränga sig för att klara av saker. Man måste våga utvecklas och våga göra jobbiga och svåra saker. Statistik, nationalekonomi, prata inför 100 pers på sämsta möjliga engelska någonsin. Jag gör det för att jag lär mig, utvecklas. Ingen är samma person när man tar examen som man är när man satte sin fot på universitetet första gången för flera år sen.
Att läsa på universitetet är häftligt, främmande, spännande. Massor av nytt folk, nya lärdomar och intressen. Man blir en ny person, en bättre och roligare. Det är bästa tiden i ens liv, man borde ta chansen medan man kan, läsa något roligt och passa på att njuta av studentlivet för det är det bästa livet som finns.
