Ingen rubrik överhuvud taget
Känslorna börjar svalla, paniken börjar komma. Jag börjar inse hur fort tiden går när man pluggar, har snart gått två veckor men känns mer som två dagar. Hur fort kommer då inte tiden gå tills ni ska fara till andra sidan jordklotet. Ett halvår är inte lång tid med ändå en evighet. Ni kommer tillbaka men det kommer bli jobbigt att säga hejdå fast man vet att det inte kommer dröja förevigt. Det är nu man börjar känna att man kommer sakna alla stunder även fast det tyvärr inte varit så många den senaste tiden. Ni är fyra och kommer att ha en av de bästa tiderna i era liv där borta och jag hoppas att ni njuter av livet och alla upplevelser. Men det kommer bli jobbigt när det väl är dags för er att åka för hur och när ska man säga hejdå? En fest måste vi ha även fast det kommer kännas sorligt, för jag kommer att sakna dig. Jävligt mycket.
